be safe xx

 

Ensamheten är stor. 

 

Veronica har lämnat mig. Och efter två nätter på hotell (<33) känner jag bara bedrövelse över att mitt hem just nu är en sovsal på hostel. 

 

Eftersom jag inte har något bättre för mig tänkte jag delge er historien om hur vi tog oss från Montreal till Halifax. 

 

Det började med att vi anlände till Montreal, träffade på Isadora och snabbt insåg att de pratade franska i denna del av landet. Jag var très malade och kände att slutet var nära. 

 

Hur som helst begav vi oss ut och kollade på stan. Hittade gamla stan och lite nyare delar.

 

 

Starbucks kan inte heta Starbuck's coffee för Quebecarna kanske inte förstår vad det betyder. The Body Shop hade osso översatt sitt namn (till Le Body Shop ehe).

Sista dagen såg vi solen för första gången någonsin ungefär. Bestämde oss för att bestiga ett berg. Dock var nästan backen upp till berget värre.

Vänligen observera mina panorama-skills.

 

 

 

Efter domedagskänslan (se bild ovan) började mitt immunförsvar återhämta sig. Vi gick ut och åt poutine med Isadora och sen gick vi ut och drack lite öl på en trevlig bar. 

 

Dagen efter tog vi tåget till Quebec city. SOL!!!! Bäst. Lycklig! Ofullständiga meningar!!

 

Ok, gamla stan (där vi bodde) låg uppe på en kulle. Man skulle nog kunna kalla det berg. Så mycket backar, så jobbigt att gå. De hade en ringmur som man kunde roa sig med att klättra på. Stina, 5 år, var extremt lycklig.

 

 

 

 

 

 

Mer panoramabilder till folket. Och fint med gamla byggnaderrrrr.

 

 

Såg filminspelning på torget osso. Sen åkte Veronica och shoppade. Jag hängde på muren i solskenet. Brände jag mig i ansiktet? Ja, som vanligt. När vi åt middag fick jag en drink som var frostad med salt. 

 

NICE. 

 

Sedan skulle vi adoptera en ny familjemedlem: en Avenger. Fick ett väldigt nära förhållande med honom eftersom jag körde honom i ungefär 100 mil på tre dagar. Tyvärr var vi tvungna att, med sorg i våra hjärtan, lämna tillbaka honom igår. 

 

Observera att han ej hade regplåt fram. Tyckte det var så coolt att jag pratade om det så många gånger att Veronica slutade lyssna på mig.

 

 

 

 

Gick bra att köra även om vi var nära att dö en gång när en dam försökte preja oss av motorvägen.

 

Ibland tog vi inte den största vägen (läs grusväg mot ingenstans). Så micket spännande saker som vi har sett på grund av det... Vi sedde Florenceville, staden som menar att de uppfann pommes frites. Råkade även hamna i Westeros. Ny tidzon!!

 

 

 

I Hollywood, eh menar Saint John, bodde vi på hotell. Bäst. Aldrig sovit så bra. Det är typ en industristad. Stannade bara en natt, synd för hade gärnat kikat lite mer på den.

 

 

 

Stannade vid Hopewell Rocks som ligger vid Bay of Fundy, där finns världens högsta tidvatten. Jag är ju självklart intresserad av allt de diskuterar på National Geographic så var jätteglad. Veronica må göra tummen upp på bilden, men det är en sarkastisk gest för hon är inte så intresserad av stenar.

 

 

 

Även där spelade de in en film. Jag åt musslor (!) och päronpizza (!!). Living on the edge. Dags att bege sig till Halifax då. Kikade på Peggy's cove, ytterligare en fiskarby med en känd fyr. 

 

På det stora hela så är jag micket nöjd över vår resa, har vart så mysigt att bara lalla runt. Veronica har tagit ungefär en miljon kort (varav jag kanske har förstört hälften) så lär minnas resan rätt bra. Dock önskar man ju att vi hade haft lite bättre väder, 2½ dag med sol är inte ok...

 

Men nu är det inte långt kvar till Svea...