konsten att dramatisera


Anställd (hm) som slav åt mina kära systrar tydligen. Det ska skjutsas och hämtas och vad ska Frodo glömma den här gången?? Naturligtvis är ingen av dem klar (eller verkar bli det inom en överskådlig framtid) så en annan får sitta här och vänta. Oavlönad.


På tal om (folk som arbetar som) slavar så ringde en telefonförsäljare mig idag - igen. Nu anser jag mig vara en relativt vettig, och definitivt en lugn och sansad, människa och jag har alltid försvarat telefonförsäljare eftersom de bara gör sitt jobb. Dessutom är det roligt att lissna på dem. Men det gör mig vansinnig när de helt plötsligt försöker avsluta samtalet med "ja då skickar jag papprena till dig så har du dem på tisdag".

Första gången det hände blev jag alldeles paff och något skräckslagen (nu när man har läst lite avtalsrätt) och försökte frenetiskt komma ihåg om jag någon gång under samtalet hade sagt något som kunde tolkas som att jag hade gått med på något. Idag blev jag bara heligt förbannad.

Första impulsen var att fräsa något otrevligt (hmm, lugn och sansad var det ja) typ att jag inte är så förtjust i att  folk antar saker och att om jag så micket som ser ett papper kommer jag att riva upp himmel och jord och kontakta alla som kan tänkas ha det minsta ansvar för honom och hans jobb. Sedan ska jag fortsätta att göra hans (och företagets) liv till ett helvete genom att dra upp det till tidningar, (slår vad om att Aftonbladet kan förstora det här till episka proportioner), göra en grupp på facebook (ondsint!!), Allmänna reklammationsnämnden, Marknadsdomstolen och allt annat jävligt jag kan komma på. Hade VLT fortfarande haft dagens tistel hade de säkert fått en sådan också.

Som tur var avbröt jag mig efter att jag hade påpekat att jag inte uppskattar när folk antar saker.


// lugn och sansad tjej med tendens till dramatik


xx

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0