be safe xx

Förstår inte var helg tar vägen. Finns det inte lagar inom fysiken som säger att ett dygn är minst 24 h? Lovar att denna helg var ungefär 8. Möjligtvis 9.


Fredag lekte jag med Marie, Laura, Sophie och Cathy. Intressant kväll.


Nu följer en plan som används lite för ofta under helgerna nuförtiden:

Steg 1) Promenad längs en kanal och vela om vad vi ska göra.
Steg 2) Övervinna hinder såsom ex avstängda trappor för att komma till ex Kings Cross.
Steg 3) Hitta tubstation samt vänner
Steg 4) Navigera efter tysk karta (gärna konversera på tyska under tiden - ich kenne deine vater!!)


Vi hade kul iaf. Det var någon form av pub/bar i närheten av Liverpool St. Säker på att det hette något med häst. Eller hjort. Möjligtvis hund. Djur med fyra ben kan vi åtminstone konstatera. Knepigt folk från bland annat Belgien. Men Belgien är väl också ett fint land, vad vet jag.

Kommer hem vid fem och somnar precis innan Marie skickar sms och ungefär inte hittar hem (möjligtvis behövde hon bara vänta på tuben men mitt tillstånd skulle knappt klassifieras som "vid medvetande" så detaljer var inte precis vad jag plockade upp) och ville ha mentalt stöd.



Lördag var som en stor buffertzon. Vandrande runt med Marie i West End och the City. Det var rätt fint och lugnt. Lite filosoferande ang lampor i träd och andra viktiga saker sådär. Skulle möta Laura vid Piccadilly Circus men bristande kommunikation gjorde att vi stod ca 40 min vid tubstationen i Camden.

Sen skulle vi i alla fall se I Was a King på Flowerpot. De var från Norge. (Det har varit väldigt micket norskt på sista tiden, känns inte helt hundra) Lite halvdana tyckte jag men Marie älskade dem. Laura satt och skrev vykort... Genomblöta och trötta på gränsen till sömngångare avslutade vi kvällen där och då och begedde oss åt olika håll.


Idag skulle det bli besök på Brick Lane (vi har en bokhandel där som vi älskar och har beslutat oss för att sponsra). Men vi transporterade oss istället till Baker Street. WUUUUU vad finns där, kan man då undra. Finns en Beatlesaffär som jag beslutade mig för att råna på grund av brist på tillgångar. Sparar det till en annan gång dock. Fanns micket fina saker där inne, kan jag tala om. 

På Baker Street fanns även Sherlock Holmes-museet tio meter bort. Vi gick runt och kikade på allt i souvenirshoppen (imponerade sådan) och beslutade sedan för att återkomma till själva museet när Marie har lånat - och läst - Sherlock Holmes av mig. Museet ligger på 221B Baker Street (vilket är var Sherlock Holmes bodde i böckerna för er som ej vet det) och är en lägenhet som är inredd som detektivens.

Hur som helst, så utanför ingången så står en vakt utklädd som en polis. Hah, tänkte jag och frågade om jag fick ta kort eftersom när jag är turist så är jag turist till ungefär 50% (vilket innebär ungefär att jag orkar ta bilder på saker jag råkar gå förbi om jag är på bra humör). Självklart sa han. Ville jag inte ha med mig själv eller min vän på bilden?
Problemet med såna foton är att jag inte vill vara med på dem själv (eftersom de alltid, utan undantag ser hemska ut), så jag ville be Marie men eftersom att jag redan hade släpat med henne till Baker St så kände jag att jag kunde väl offra mig och låta henne ta kort.
Som om det inte var illa nog så höll han upp en sån hatt och pipa som Sherlock Holmes hade. Alltså, jag KUNDE inte säga nej för han var så trevlig. Mina tankar gick ungefär "GWAAAA DÖDAMIGDÖDAMIGDÖDAMIGSNÄLLA". Poängen (ja jag hade en) är att jag nu har det mest turistiga fotot som jag någonsin kommer att vara med på och jag tänker aldrig, ALDRIG NÅGONSIN visa det för någon.

Promenad till Oxford St (hur lyckas jag alltid hamna på den där hemska gatan?). Vi kikade in i "Food Hall" på Selfrigdges i vår jakt på paj och soppa. Herregud säger jag bara. Hade jag pengar skulle jag äta där varenda dag. Idag var dock inte en dag då vi hade pengar så med brustna hjärtan vandrade vi ut så långsamt som möjligt ihopp om att någon skulle ropa "vänta, ni är våra 2309458 besökare - ni får en gratis måltid!!" efter oss.


Foten är också ett intressant kapitel av denna vecka. Lindar den varje dag för kan inte gå i trappor annars, ehe. Tyvärr har jag i övrigt sprungit runt som vanligt på den sen dess, vilket innebär långpromenader istort sett varje dag. Katie och Isabelle ramlade på den ikväll (Katie ramlade på den och Isabelle lyckades ramla på Katie) och nu är foten död igen. Men tror inte att det är nån spricka eller så. Då skulle jag väl inte kunna gå på den alls? *riktat till de som vet sånt* Sänder tacksamma tankar i riktning mot personen som uppfann (upptäckte?) paracetamol.





Skall nu avsluta denna roman och såva lite.
Ursäkta bristen på bilder men har ju förklarat läget längre upp.


Måndag innebär att Maj-ha kommer till Londres. WIIIIIIIIE!!




hey do


xx