be safe xx

En AKTIV start på veckan må jag säga.


Igår var jag på en mindre turné som började i Wood Green, fortsatte via Camden för att avslutas på Oxford St. Upptäckte nämligen att jag hade spenderat löjligt lite pengar i helgen. MÅSTE ÅTGÄRDAS tänkte jag och letade efter prylar att shoppa. Slutade med att jag spenderade £5 på Primark och sen åt en liten pizza i Camden. Vad snål jag är.

Gilly är ledig i veckan vilket innebär att jag har massor av tid att lalla runt hela veckan. Tur att jag har min bok på 750 sidor att läsa.


Idag orkade jag faktiskt gå upp och träffa Siri i Muswell Hill på förmiddagen. Vi promenerade till Ally Pally där vi satt och pratade och beundrade utsikten. Beslutade mig för pickenick så blev till att köpa en macka på Sainsbury's. De hade dock inte smörgåsen med lax  I mitt chockade tillstånd lyckades jag i alla fall plocka på mig en macka med kyckling. Visade sig snart vara ett otroligt bra val!

Kycklingmacka 1 - Laxmacka 0


Jaja, för att återgå till mindre intressanta ämnen så begav jag mig hem till huset och upptäckte att en micket underlig kille som hämtade något ur en parkerad bil stirrade på mig. Stirrade surt tillbaka bara för att upptäcka att vi skulle till samma adress. Han var en av de två byggarna som skulle hitta vattenläckan i köket. Nästa upptäckt var att endast halva golvet i köket fanns kvar. Jaha, där ser man. Random.

Gilly åkte iväg för att hämta ungarna och jag återvände till min micket spännande bok. Byggarna gjorde sitt bästa för att jävlas med mig. Varenda gång de gick ut så vägrade de nämligen se till att dörren inte stängdes igen. Detta innebar att jag fick springa ner och öppna var och varannan minut. SUCK. Sen hittade de inte ens vattenläckan så de kommer tillbaka i morgon.

Rörmokare 0 - Vattenläcka 1


Så småningom fick jag nog och åkte ner mot West End. Idag var destinationen Soho och Madame Jojo's där Marie och jag skulle se Smith Westerns. Vi gådde in och stod och funderade på om vi skulle sitta eller stå när jag ser en kille i en mundering som jag endast har sett på Veronicas favorit Fred McPherson förut. Började skratta och sa till Marie att "HAHAHAHA den där killen är den enda förutom Fred som skulle se ut så där". Började skratta lite mer innan det avbröts av insikten att det faktiskt var Fred. Om ni vill veta så andades jag in så häftigt när jag slutade skratta att det gjorde fysiskt ont i ca en timme. Uhu.

Folk undrar nu "Är du säker på att det var Fred? Din syn, Stina..." (med "folk" läs Sarah, haha) Kan meddela att jag ej var det. Spenderade närmaste 90 minuterna med att undra just detta och diskret stirra. Vi sedde två förband och sedan spelade äntligen Smith Westerns. De visade sig vara ett gäng unga och ytterst tunna amerikaner som inte sa micket förutom när de ville att killen bakom ljudbordet skulle höja eller sänka något. Intressanta utstyrslar måste påpekas. Speciellt killen till vänster. Bassisten påminner om en viss keyboardist. Massa bra dock. Rekommenderar varmt!





Tio poäng till den som hittar Fred i publiken.


Jaha, frågan och kvällens mysterium kvarstod: ÄR det Fred??? Ville ju inte precis fråga - tänk så var det inte han. Iaf så hade jag en micket intressant debatt med mig själv. Kunde ju inte precis INTE prata med killen. Veronicas Fred ju! Men så oerhört pinsamt. Marie var inte till hjälp och vägrade ens kika åt killens håll. Till slut blev jag typ arg för att hon var så feg och gick fram och bad om ursäkt för att jag störde hans konversation med hans polare men hette han möjligtvis Fred? Jadå, sa han och stirrade på mig som om han halvt önskade att jag var inspärrad någonstans. Helt befogat.

I alla fall så log jag stort och berättade jag om min kompis Veronica i Sverige (man får alltid pluspoäng när man nämner Sverige) som "absolutely adored" honom och kunde han MÖJLIGTVIS signera något åt henne?? Plötsligt_mer_glad_kille23 tog sig an uppgiften på största allvar och skrev ett litet meddelande. Jag ville inget hellre än springa därifrån men tänkte att jag inte precis hade något att förlora så var det händelsevis ok att jag tog en bild?? Ja okej då, sa han och gav mig en väl inövad pose. Intressant kille. Sprang därifrån så fort jag kunde. Uppdrag slutfört.


Poser:






Med tanke på att en majoritet förmodligen kommer tänka "EH......." (ja, jag erkänner att jag också gjorde det när Veronica skulle försöka påvisa hans goda sidor) så känner jag att jag måste visa att killen faktiskt är talangfull. Här får ni ett klipp när han sjunger en bra låt på ett bra sätt. Hade jag inte glömt sladden till datorn så hade det hamnat på ipoden.







Jesus, känner att jag på något vis lyckades dra ut på detta inlägg till en mindre uppsats, varav ca häften är en essä om Fred. Jaja, kan i alla fall meddela att jag tog bort flera intressanta saker som till exempel att jag hade köpt schampoo och den fantastiska upptäckten att jag kan dra loss berlocken från ett halsband (utan skada!!) om man håller den i en speciell vinkel. För att inte tala om insikten att om man bläddrar ner när man klickar på "ladda upp bild" här på blogg.se så kan man se ALLA bilder man har laddat upp, inte bara de senaste.

Allt för att göra texten läsbar.


NU SOVA




xx