be safe xx

Kingston, British Sea Power och min kamera som gillar suddiga bilder skarpt (huhu)

Vilken tur att vi hade kollat åt vilket håll vi skulle gå åt när vi hade kommit fram till tågstationen i Kingston och sådär. Jag trodde att Marie hade koll och Marie trodde att jag hade det, haha.

Lyckades hitta till slut för jag hade sett en karta för typ en vecka sedan och kom ihåg ungefär var det var. Kartor och texter jag läser kommer jag ihåg, men ansikten och namn försvinner i ungefär samma ögonblick som de försvinner från mitt synfält. Ack vad skulle jag inte ge för att det var tvärtom, men igår var det ju praktiskt.





Åhhhh vad söta de var sen! Waving flags och Carrion var såklart bäst, men överlag så var de otroligt micket bättre live än på skiva. Albumen har nämligen en tendens till att vara lite långtråkiga. Nu var det en fantastisk publik som sjöng och crowdsurfade om vartannat. Vakterna kastade ut en kille som var helt oskyldig och när det var slut så stod han fortfarande där och hävdade envist att han inte hade crowdsurfat, stackarn.

Otrolig tur med tågen, vi hann precis med det in till London, sen näst sista Victoria och sista Piccadilly line-tågen för natten.




Just nu "städar" jag mitt rum och "viker tvätt". Det innebär alltså att jag tar regelbundna pauser för datorn (5 min städning, 15 min på datorn). Jobbigt när man har en tid att passa, så jag började i god tid. Nästa problem är: hur långt är 55 cm?? I England - dvs i det här huset - använder de inches och medel för att mäta upp 55 cm FINNS EJ. GWA.




xx